Långt upp i åldern efter att Rudolf Wanzl sedan länge hade lämnat den aktiva företagsledningen var han närvarande i företaget. Han gick runt på företaget och gladde sig om och om igen åt sitt livsverk, åt samtalen med mångåriga medarbetare eller åt någon leverantör eller kund som korsade hans väg. Och varje kväll hade han en fast ritual: Exakt klockan 18:30 dök Rudolf Wanzl upp på ekonomichef Derks kontor, hälsade vänligt och satte sig oombedd vid det lilla mötesbordet.

”Fungerar allt som det ska? Något nytt?” – Så inleddes alltid den korta kvällsdialogen som sedan avslutades med: ”Nu måste jag bege mig hemåt för min fru har lagat mat!” Så sa han varje kväll, ställde sig upp och dröjde sig sedan kvar en kort stund i den öppna dörren: ”Har vi några pengar kvar?” En nick och ett leende från herr Derks räckte och sedan begav han sig hemåt. Vi ses imorgon!