När Rudolf Wanzl senior den 5 Maj 1947 startade sitt företag var firmabeteckningen i handelsregistret ”Verkstad för tillverkning av vågar och reparationstjänster”. Det var ett klokt beslut då, eftersom den direkta kontakten med kundkretsen, som huvudsakligen utgjordes av slaktare, på den tiden bestod av ”naturabetalning”, vilket också var en garanti för att trygga försörjningen av familjen. Medan de stora tillverkarna av vågar hade gjort det svårare för både små och relativt nya företag att verka inom sitt område, var det tack vare en lycklig slump som familjen problemlöst kunde gå över till ett helt nytt och outforskat affärsområde. NCR (Nationalregistrierungskassesgesellschaft), som har sitt säte i Augsburg, ville ha en leverantör som kunde tillverka varukorgar i metall till en stormarknadsmodell.

NCR-direktören, Wegner, hade tagit till sig Rudolf Wanzl junior och under en kort tid även anställt honom på företaget. Men Rudolf Wanzl kände att det inte var hans syfte att vara anställd. Likväl blev direktör Wegner en mentor som utöver detta första uppdrag förmedlade många nya, viktiga affärskontakter och väckte hans passion för självbetjäning. En resa till USA, som även den kom till stånd tack vare Wegner, gjorde att Rudolf definitivt smittades av stormarknads- och lågprisviruset. Tillbaka i Leipheim lade han nu hela sin uppmärksamhet på utformningen och tillverkningen av funktionella varukorgar och kundvagnar av hög kvalitet. Rudolf vågade alltså tidigt ta steget att avstå från vågarna för att börja bygga vagnar. Man kan tillåta sig denna ordlek eftersom det resulterade i en global aktör ...